fredag 13 juli 2018

Besöka sjukhus när man är utomlands



Vår son skadade sin tumme för några veckor sedan och blev gipsad då han hade en spricka i tummen. Några dagar innan vi skulle åka till Kroatien var vi på återbesök på sjukhuset och de konstaterade att tummen läkt som den skulle och vi skulle kunna ta av gipset själv efter ett par dagar,vilket vi gjorde. sonen tyckte inte riktigt om det då Läkarn sagt att han måste hålla sig lung i ett par veckor efteråt och inte delta i några sportaktiviteter. Han tyckte det hade varit bättre att ha på gipset ytterligare tre veckor så tummen verkligen var läkt och han kunde var så fysiskt aktiv som han önskade.

Med facit i hand så borde vi nog låtit han ha på gipset för han lyckades ramla och slå upp skadan igen två dagar efter att vi tagit bort gipset.

Det tog nästan ett dygn innan vi åkte till sjukhuset efter att han skadat sig igen för han tyckte inte att det gjorde så ont och han kunde röra på tummen. Men jag såg att han var svullen på ett ställe och tog beslutet om att ta oss in till Split som ligger två mil i från Trogir där vi bor. Jag kontakade vår värd för att fråga vart vi skulle åka och kontaktade även min kontakt på Kroatiska turistrådet i Sverige. I väntan på svar så gogglade jag och hittade en vårdcentral som fick fick komma till. Väl på väg i bilen fick jag svar från mina kontakter och det visade sig att jag bokat tid på en privat klink och ett besök där täcks inte av Eu kortet. Puh, ringde och avbokade snabbt och förklarade att jag inte visste att det var en privat klink.

Tillslut var vi på väg in till Splitt till KBC som är deras sjukhus. De två milen tog 90 minuter för att det var helt omöjligt att komma ut ur vår stad då vägen är oerhört smal och orört trafikerar, det var krypkörning i en timma innan vi kom i väg Tur att det inte var akut, då hade vi fått ta ambulans och hoppats att den skulle kunna komma fram.

Väl framme vis sjukhuset fick jag frågat mig fram till var ingången var. Hittade ingen information på sjukhuset,men såg en läkare som jag frågade om hjälp och han visade oss vägen och vi fick anmäla oss i kassan. Här lämnade jag fram sonens EU kort och kvinnan i kassan fick information om skadan och vi fick sätta oss i väntrummet på kalla järnsoffor. 

Efter drygt en timmas väntan blev vi inkallad till ett akutrum och fick stå framför ett skrivbord och vänta medan en kvinnan tittade på massa papper och stämplade 3-4 gånger på varje dokument. När hon skrev fel tog hon fram tipexet och rättade till det. Det stod nog fyra läkare som höll på med sina telefoner och fnissade och mitt i detta stod jag och sonen och fattade ingenting. Vi tog det helt klart med ro, men sjukhuset kändes verkligen som ett öststatskjukhus från lång tid tillbaka. Primitivt men fungerande. 

En läkare undersökte sonen och jag fick förklara på knagglig engelska efter att ha googlat upp vad både gips och röntgen heter på Engelska. Efter det var det dags för röntgen och återigen fick vi god hjälp av lokal befolkningen för jag fattade inget vad som stod på dörrarna utanför röntgen.

När röntgen var gjord så fick vi än en gång stå och vänta vid skrivbordet där kvinnan febrilt stämplade dokument. En doktor berättade att sonens spricka hade gått upp och han skulle gipsas.

Läkaren gipsade sonen med vana händer och informerade oss om att vi behövde gå in på sjukstugan i Trogir dagen därpå och kolla så att gipset inte satt för hårt och att vi efter en vecka behövde komma på återbesök och röntga handen igen.

Mitt upp i gipsningen ringer läkarens telefon, som ringsignal hade han " dont be so shy av Imani" ha ha, ja ni förstår allt var lite annorlundas här.

Min man hade halvpanik en bra stund medan vi var på sjukhuset då folk parkerade kors och tvär utanför sjukhuset och med vår stora och långa bil så var det inte lätt att komma fram, han fick bl.a backa ut från ett parkeringshus då det hade för trånga passager. Helt galet. Men efter en stund fick han parkering och han och sonens kompis kunde gå och fika.

I morgon lämnar vi Trogir och tar bilfärjan till Korcula vilket innebär att jag och sonen får ta catmaranen in till Split och taxi till sjukhuset nästa vecka. Men, men vi hänger inte läpp för det utan ser det som ett nytt äventyr. Alla sådan här saker som händer utomlands för mig framåt och får mig att bli mer säker och berest så jag tar det med ro.

Det bästa med att vara EU medlem är helt klart EU kortet i från försäkringskassan,som ger oss som turister rätt att få samma vård som lokalbefolkningen i ett EU land. Vilket innebar att vi inte betalade något för sonens sjukhus besök. Det är bra det. EU har sina fördelar med...

På sjukhuset sa läkaren så här, han kan ju bada om han håller handen ovanför vattenytan, det hade de aldrig sagt i Sverige. Däremot så hade jag tidigare köpt ett skydd som man sätter på armen så att man kan bada. Tack o lov var det med i väskan och nu kan sonen njuta av sköna bad och snorkling fast han har gips. Här kan du köpa gipsskydd, finns både till vuxna och barn. Jag berättade om skyddet för läkaren och han tyckte det var kanon, när jag berättade det i Sverige så tyckte det att det lät för riskabelt, skyddet skulle säkert läcka, men det gör det inte det sitter hur bra som helst och det går fin fint att vara under vattenytan med det.


Ha det så gott/Anna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

VÄLKOMMEN IN HIT!!