onsdag 16 september 2015

Tänk nästan 7 år här i huset ..

Lampa till vänster är i från Markslöjd  , soffa blocktfynd, bord hemmagjort.
Svart bord, blocketfynd, stolar runt det svarta bordet, Loppisfynd
Lampa över matbordet i köket och i vardagsrummet är i från Glöddesign 

Fårskinn från Shepherd , Stolar i köket från Furniturebox

Taklampa kluster från gloddesign




Det går inte en dag utan att jag känner tacksamhet över att bo där jag bor. I hela 15 år längtade jag efter ett gammalt hus. Då bodde vi i ett 80 tals hus i suterräng utförande inne i samhället. För oss var det ingen självklarhet att vi skulle kunna bo här på Björkliden där vi bor i dag.

 När vi sålde vårt förra hus blev det ekonomisk kris i Sverige, det var 2008. Ingen ville köpa vårt hus,eller jo, det var några som ville skriva kontrakt, en familj kom aldrig och en drog sig ur innan köpet var genomfört, och vi hade redan köpt huset på Björkliden. Det var en otroligt jobbig tid i mitt liv. Kanske en av de värsta tiderna i mitt liv. Jag kände det som om vi skulle förlora allt, det gamla huset och det vi nu precis hade köpt. Det kände som allt skulle haverera fullständigt  Jag klarade inte ens av att titta på vårt nyköpta hus när jag körde förbi det, då det låg på vägen till barnens förskola skola. Allt kändes nattsvart. Jag hade en vecka då jag helt allvarligt trodde att jag skulle krascha totalt. Så mycket smärta, oro i min själ. Vi stod med två hus. Tankarna rev inne i min mitt inre. Jag somnade i stort sätt gråtandes varje kväll. 

Det som blev en vändning, var att mina vänner runt omkring mig började be. Helt plötsligt var det som om jag lyftes över allt det som var jobbigt. Omständigheterna ändrades inte, men hur jag hanterade situationen ändrades. Helt plötsligt hade jag frid inombords och jag hade ett hopp. Det var lite som i den där gamla sången" när jag går över floden går jag ensam" Jag släppte liksom taget och gick över vattnet och kände hur Gud bar mig. Efter det har jag en oerhört stark känsla att Gud bär mig ,vad som än händer. Omständigheterna kan vara hemska, men om jag lyfter min blick och ser på honom så ser förändras känslan i mitt inre. 

Ps. Huset såldes precis dagen innan min man fyllde 40 år, och mäklartiden precis tagit slut. Det var ett ungt par som köpte huset, det var väldigt kul, för jag var väldigt ung när jag flyttade in.

Här och här kan ni se mäklarbilder på hur vårt förra hus såg ut och här och här kan ni se mäklarbilder på hur det såg ut i vårt hus när vi flyttade in.

Vill ni se mer av hur det såg ut när vi flyttade in i vårt nuvarande hus kan ni börja läsa inläggen november 2008.

Ha det så gott/Anna




12 kommentarer:

  1. Hej! Så skönt att allt löste sig fast det såg nattsvart ut när man är precis där. Vårt husköp var inte lika omtumlande, även om det också hade sina gropar och gupp, men det är otroligt hur mycket emotionellt engagerad man är, förmodligen inte i huset självt utan för framtiden och livet som man föreställer sig där. Ha det gott!
    Kram Ulrika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ulrika!
      ja det är ett stort steg att sälja och köpa. Allt i ens liv blir lite upp och ner. I dag är jag så glad över att få bo i ett gammalt hus, nära naturen. Det är en sån frihet.
      kram

      Radera
  2. Jag känner igen det där. Vi hade oxå en tuff period precis då. Både jag o min sambo var arbetslösa och ett tag trodde jag att vi skulle behöva sälja vårt fina hus... Men det löste sig till slut. Livet går upp o ner, och det jag lärt mig är att har man en positiv inställning så löser det sig oftast,
    Så fint hus ni har!
    Kram
    Annette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anette.
      ja livet kan verkligen suga. man är så tacksam när allt löser sig.
      Kram

      Radera
  3. Hej! Så uppmuntrande o starkt att läsa.
    Kram/Marith

    SvaraRadera
  4. Hej!

    Så skönt att allt löste sig till slut.Måste säga att det var spännande att läsa ditt inlägg, undrar hur din Gudstro, ditt förhållande till Gud var innan det här? Ursäkta min nyfikenhet.

    Sååååå fint du har det! Fint in i minsta detalj!

    Kramar Anncathrine

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Annacathrine!

      Ingen fara, jag berättar gärna. När jag var liten blev min mamma kristen och tron blev även en trygghet för mig. I tonåren flipapde jag ut fullständigt, och lämnade tron. I 9:an så mådde jag jätte dåligt och känslan var att antingen tar jag livet av mig eller kollar om Gud verkligen finns och om han kan rädda mig och göra allt bra inombords. Det var ungefär lika illa för mig att ta livet av sig som att bli Kristen. För att göra en lång historia kort. Så hängde jag med en tjej i min klass till en frikyrka. Där blev jag helt tagen av Guds kärlek. när "bandet " i kyrkan drog igång, så brast allt inom mig. Jag kände verkligen hur allt förvandlades inom mig, blev helt varm inombords och lugn.. Borta var allt jobbigt och en frid fanns inombords. Sen den dagen har jag alltid haft en nära känsla av Gud och det har burit mig genom mycket. Men jag tror att det här med husförsäljningen det var verkligen ett dödläge i mitt liv, när jag kände att nu "skiter" sig allt, och när då Gud kom igen och lyfta bort allt det där tunga så blev det så oerhört starkt att Han vill bära allt och hjälpa oss människor genom livet, oavsett vad vi går igenom.
      Kram

      Radera
  5. Tack, det var intressant och fint att läsa.

    Ha en fin dag
    Kramar Anncathrine

    SvaraRadera
  6. Vad roligt att höra! Tack för din ärlighet. Jag är också kristen och har upplevt Guds frid många gånger. Jesus säger ju själv: Min frid ger jag dig, inte den sorts frid som världen ger. Allt gott!

    SvaraRadera

VÄLKOMMEN IN HIT!!