onsdag 30 januari 2008

Ett utdrag från min vardag!


Mamma, en puss och en kram...ja det är orden jag hör när jag försöker somna om på morgonen....tidiga morgonen ..pratar jag om.... klockan är nu 6:15
Innan detta så har jag vart uppe och satt på en film...gjort macka och mjölk..som lillkillen glatt smaskar i sig i sin säng....
Så när det är dags för puss och kram..ja då betyder det att det inte är nån idé att försöka sova..Men vad gör man inte..att få en puss och kram..är ju så mysigt...

Ja nu sitter jag här iallafall har vart vaken 45 minuter..tänkte jaha,då får jag väl skriva ett par rader!
I går började vi med en utredning på Bup.....Vår 8 åring har problem med koncentration,,socialomognad ..det yttrar sig och skapar olika konsekvenser runt honom... Men det är så gott.För jag har vänner och familj som förstår och accepterar min son....Och min kära vän Marika på bloggen bland liljor och tistlar.Har också gått igenom en utredning på bup av sin son.Så vi förstår verkligen hur det kan vara båda två.Så hon är ett fint stöd!
Det känns så bra att prata med psykologen, hon är verkligen bra..vi söker för skolmiljön..Vi vill ju att vår goa kille ska orka gå i skolan.......skolan är fantastisk..han har helt underbara lärare som gör allt för att det ska funka.
Ja, vi ska vara på bup ca 2 gr i veckan...så livet blir ju lite intensivare.........

Det är så många som har skrivit hos mig att de undra hur jag orkar..var jag får min ork i från...
Ja, jag är verkligen ingen supermänniska. Jag har mycket energi och livsglädje...men visst kan jag bli trött.Vissa dagar är jag totalt slut...Då ser jag till att lägga mig tidigt..jag måste återhämta mig..för är jag skittrött hela tiden så har jag ingen ork och tålamod. Ja, då vet ni hur det blir..man blir så arg på dem här hemma.Och sen skäms man så över sig själv..för att man blir så arg på sina barn. Ja, man är ju inte mer än människa.Men sömnen är livsviktig för mig..verkligen en återhämtnings stund!!!!!

Sen det viktigast av allt! Min tro på Gud.Jag hade aldrig orkat annars.När det är tungt..när orken är slut-..när oron gror i min själ..Då ber jag till Gud och han lyfter bort det tunga..ger mig mer kraft och framför allt han gör mina känslor lugna..
För er som inte tror på Gud.Förstår jag att detta låter konstigt!!!
Men jag vet att det funkar..jag är ett levande exempel på att Gud finns och hjälper mig varje dag.

Nu över till lite världsliga ting!
Det går framåt mot den lilla datahörnan. Här är tapetserat och mannen har lagt golv.Min man har vart så duktig så!!!!!Han avskyr verkligen att tapetsera. Så jag är väldigt glad för att han gjorde det.
Listerna har jag målat färdigt..och mannen har fixat en stor vit skiva till databord. Hyllorna ska bara målas. ja färgen vet vi ju alla....VIT!!!!!!!!

Tack för alla fina kommentarer! Ni är verkligen viktiga för mig! Min dag förgylls av att få höra från er.Det är så inspirerande att få kika in i era krypin och se hur ni har det..Tack för att ni finns!!
Stora kramar Anna

19 kommentarer:

  1. Gomorron!
    Jag läser och tänker, så skönt att det finns hjälp att få!! Så bra att ni får börja med en "utredning" för då kan ni säkert få mer råd, tips och stöd.
    Sömnen ja...visst är den väl a & o. Man funkar ju inte som människa annars, som du säger tålamodet är inte alls som det borde! Men allting går ju ändå konstigt nog. Man är starkare än man tror!

    Ha en fin dag.
    Kram Johanna.

    SvaraRadera
  2. Jag blev så berörd av ditt inlägg idag! Vad fint av dig att dela din vardag med oss!
    Jag önskar er all lycka med er lilla pojke och jag är övertygad om att det kommer att gå bra! Att ni sökt till BUP är det bästa ni kan göra... har mycket bra erfarenheter därifrån gällande min dotter som for mycket illa i en stor familjetragedi för några år sen. Dom är fantastiskt stöd både för barn och föräldrar!

    Att tro på Gud eller på någon annan form av högre ting och andlighet ger styrka och glädje. Jag är inte kristen troende... jag har funnit min egen väg. Att tro berikar livet och ger stöd såväl i svåra och som glada stunder!

    Sömnen är livsviktig för mig också! Nu är jag hemma en tid framöver och har massor av energi... men när jag jobbar känner jag mig sjuk om jag inte får tillräckligt med vila!

    Tack för dina fina ord om min sida också raring!

    Massor av kramar från jenny!
    --<-@

    SvaraRadera
  3. Hej Anna!
    Jag kan känna igen mig i så mycket som du skriver om, mina 2 äldre barn har oxå gått på BUP pga en svår skilsmässa barnen fick stor hjälp där, men samtidigt så hade dom nog behövt få annan hjälp oxå ex.(fr. sin far=problemet)
    Som du skriver så kommer ni ha en jobbig tid framöver men är det värt
    när allt löser sig för din son....

    Tidningen har varit här idag med en massa folk+foto/film utrustning
    Allt gick bra (tycker jag)
    Det kommer ut den 11/2

    Ha det gott och kram från mig

    SvaraRadera
  4. bland liljor och tistlar30 januari 2008 18:17

    Anna min vän .. vi har varandra i vått och torrt ...och jag är så gla idej ...fast vi pratar inte varje dag nu ...sen bloggandet kom in ..så jag måste säga att jag saknar dig ..mer än du anar !!!

    nu finns jag här för dej när ni är på bup för det kan va tufft...
    fast J mår ju ändå bra ..olle mådde ju så fruktansvärt dåligt när vi gick där ..annat är det nu m medicin och trygg skola och hem ..nu är han så mjuk och helt otroligt underbar ...min fina Olle ..det känns x-tra svårt att åka 1 v till värmen ..han är ju liksom ett litet x- tra gåvobarn ... Kram Marika

    SvaraRadera
  5. Visst är pussar och kramar från goa små barn det bästa som finns!

    Jag förstår dig så väl i det ni går igenom, inte som mamma själv...MEN jag har nära vänner som genomgått det du har, dessutom träffar jag dessa barn med olika sätt, behov och personligheter dagligen i mitt arbete! Jag har funnits i skolans och fritidshemmets värld så pass länge att jag hunnit träffa barn både med och utan diagnoser,det är så bra att ni får hjälp och att ni vill ha den! För det är det inte alla föräldrar som vill....
    Skulle det gällt något av mina barn skulle jag bli så glad för all hjälp man skulle kunna få, för det är inte självklart idag då det skärs ner i skolor både här och där! Hoppas att det kommer gå bra!

    Va kul att mannen tapetserar! Ska bli kul att få se!
    Kramis till dig!

    SvaraRadera
  6. Sitter här med tårar i ögonen....du skriver så varmt och vackert! Du är en helt fantastisk människa!!!

    Kramar
    Dorthe

    SvaraRadera
  7. Idag blev jag ännu mer berörd av din blogg. Jag har en tjej som är 12 år som vi går på BUP med för hon har haft det jobbigt i skolan, magkatarr, separationsångest, deppig m.m. hon är inte frisk ännu men betydligt piggare men en del dagar är vi med henne i skolan. Det är jobbigt men kom ihåg man lär sig massor på vägen och jag tror att inget ont, som inte har något gott med sig. Jag önskar er all lycka med er kille och hoppas att ni får all hjälp ni behöver.
    Kram Susanne

    SvaraRadera
  8. Så stark du är, jag gläds åt att höra om din livglädje och hur positiv du är. Sådana som du behlvs verkligen! :)
    Och det göräven alla de änglar som jobbar med barn som behöver lite extra stöd och hjälp. Härligt att höra att ni får bra hjälp och jag hoppas det går bra även i fortsättning med din lilla pojk! :)

    Stor kram! Jenny

    SvaraRadera
  9. Hej lilla Anna!
    Tack för din kommentar hos mig igår, alltid lika kul att höra från dig!
    Du skriver att du har sänkt dina krav och så, och det festliga är att det har jag med.. Men ändå är det drygt. Fast det är som sagt endast eftermiddagspassen det rör sig om. Annars flyter det på riktigt bra. Mestadels.. ;-)

    Vad modigt av dig att dela med dig av ditt liv på det viset som du gör. Själv skulle jag nog inte våga lägga ut så personliga saker med tanke på att alla har tillgång till bloggen...Men en ros till dig som vågar, det är intressant det du skriver. Fel ord, men kan inte komma på ett lämpligare nu..
    Hoppas verkligen att det kommer att gå bra för er på bup.
    Själv är jag inte speciellt troende, men jag älskar däremot religiösa bilder av olika slag. Har massor, men får inte ha alla uppe för Gubben som säger att det blir lite väl mycket "halleluja" då. Tyvärr. ;-)
    Sköt om dig Anna, så hörs vi igen!
    Kram Hanna

    SvaraRadera
  10. Hej Anna! Kolla gårdagens kommentarer :-)kram Christina

    SvaraRadera
  11. Hej Anna!
    Vad starkt av dig att berätta om din vardag. Hoppas att allt går bra med din pojk :)
    Kan känna igen mig lite i din historia, har växt upp med min storasyster som är gravthandikappad. Så man har varit med om en del, men allt har gått jätte bra. Hon bor nu i eget boende med bra assitenter.
    Så jag hoppas verkligen att allt går bra och att ni får den hjälp ni behöver :)

    Ha det så bra!

    Kram Sophie

    SvaraRadera
  12. fina tankar du delar med dig av! precis som du uppskattar andras krypin, kan du vara säker på att vi uppskattar ditt/ kram junhe

    SvaraRadera
  13. hej anna!jag blev mycket berörd av ditt inlägg, du är så kärleksfull i dina ord, det kommer gå bra, allt går at komma igenom om det finns kärlek både uppefrån och utifrån...varm kram till dig! ska ha dig med i bön och tankar! lotten

    SvaraRadera
  14. Hej, måste börja med att säga vilket fint inlägg!!

    hamnade här genom inredningsbloggar...fin blogg.

    Även jag är fr Västgöta slätta!!!

    SvaraRadera
  15. Sitter här och borde egentligen sova men blev så berörd av ditt inlägg där du delade med dig av din vardag så jag ville bara lämna en kommentar innan jag kryper till kojs.....Du ska se att det går bra med lille killen...han har ju en sån fantastisk fin mamma så stöttar honom på vägen...alla är vi olika....men med kärlek och tro så kommer man långt.....Många kramar och sov gott/Paula

    SvaraRadera
  16. Du är en modig och stark person som delar med dig av dina erfarenheter till oss andra.
    Det är jättebra att ta hjälp ju tidigare destå bättre. Själv kan jag se ibland barn på gymnasiet som behövt hjälp långt tidigare som hinner dras igenom en hel grundskola utan att trivas med miljön eller sig själva.
    Du har funnit källan varifrån du hittar din styrka och kraft,
    idag är det få förunnat.
    Sköt om dig!
    Sov gott!
    Mvh Lea

    SvaraRadera
  17. Jag skickar lite kraft från norr.

    Kram.

    SvaraRadera
  18. Tack för att du delade med dig av din vardag. Vad skönt att ni får komma på utredning i alla fall och att du har underbara vänner och en underbar familj som alltid stöttar. Det kan inte annat än att gå bra då =)
    Det är så viktigt att få vila sig, både fysiskt och psykiskt. Och det är sant, vi är alla bara människor som faktiskt blir argar och sura ibland. Inget konstigt i det. Du ska i alla fall veta att du inspirerar och dina kommentarer värmer alltid.
    Ha de gott
    kram kram

    SvaraRadera
  19. Hej på dej! Jag blev också jätteberörd av dit inlägg idag...Jag är så glad att ni får hjälp på ett bra sätt! Jag har upplevt både underbara människor och människor som inte borde vara i närheten av barn med speciella behov. Min 15 åring (snart 16) har haft diagnosen adhd sen han var 8 år, men problemen började så smått redan i 4 årsåldern och eskalerade i 6 årsåldern.Bara stå på dej! Dessa kanske lite ovanliga men ofta väldigt charmiga ungar har rätt till allt stöd de kan få! Tack för att du delar det med oss! Kramar o lycka till i massor! Jessan

    SvaraRadera

VÄLKOMMEN IN HIT!!